Jag fick Fria tidningen idag. Där står om ett gäng med personer som skrivit till socialdepartementet och krävt att få ”säga upp” sitt juridiska kön. Å ena sidan blir jag glad varje gång jag hör om någon som driver den frågan, hade jag orkat skulle jag gnällt mer på dagens två-könsmodell. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tveka på om det är rätt att slopa de juridiska könet redan nu.
De juridiska könen är förlegade och skapar många problem. Tanken att en siffra i ett personnummer skulle säga någonting om en person är så absurd att det blir svårt att ens diskutera det. Vad den siffran säger är hur en person ser ut, och det stämmer inte ens alltid. Tanken att man kan dela in personer i två kategorier av människor och förvänta sig någon typ av nytta med den segregation, utöver vem som ska kallas till vilken screening-läkarundersökning, är bortom mig.
Men det juridiska könet fyller fortfarande en funktion. Det juridiska könet baseras på biologiska attribut och könssegregation gör det också. Det juridiska könet behövs när vi ska kvantifiera och mäta förtrycket. Så länge folk systematiskt missgynnas på bas av sitt så kallade kön finns en poäng med att registrera det könet. Vi ligger i ett moment 22. Så länge vi har juridiskt kön legitimerar vi könsförtrycket, men utan det kan vi bara peka på enskilda fall av diskriminering. Det krävs siffror för att kunna se könssegregationen som ett samhällsproblem och för siffror krävs kön.
Sen finns det fortfarande mycket man kan göra, man behöver inte skriva ut könstillhörighet på körkort, man behöver inte förutsätta folks könstillhörighet, man kan arbeta mot könsförtrycket genom att bryta normerna och därigenom segregationen. Inte före dess kommer vi kunna slopa det juridiska könet.
Tyvärr.
